Rekryteringsträff på Arbetsförmedlingen

Idag var jag på en rekryteringsträff på Arbetsförmedlingen!
Det låter suveränt – arbetsförmedlingen tillhandahåller lokaler så arbetssökande/arbetslösa och arbetsgivare/rekryterare kan träffa varandra och knyta värdefulla kontakter som sedan förhoppningsvis utmynnar i att arbetsgivaren kan tillsatta en vakans och den arbetssökande får något givande arbete som denne är nöjd med!

Hur var det då?
Med risk för många minuspoäng om AF eller min framtida arbetsgivare hittar detta på webben – det var hemskt!
Lokalerna var inte utformade så denna typ av aktivitet skulle kunna genomföras på ett smidigt sätt – rekryterarna var utspridda i tre grupprum och köerna till dem kändes oändliga för att man inte lätt kunde överblicka vilken kö som ledde till rekryterarna. Kön i ett rum såg t ex ut att gå runt hela lokalen, men den bestod av tre separata köer till tre olika rekryterare, kön till ett annat rum var gemensam men såg ut att leda enbart till en rekryterare, vilket medförde att folk omedvetet ”smet förbi” hela kön och när de blev påtalade om deras misstag av irriterade medköande, så blev även ”smitarna” irriterade och gick i många fall ut ur lokalen (för att ställa sig i en annan kö eller för att gå hem?). Sedan anser jag att kötiden kan styras av rekryterarna – det är de som ska ha pondus nog att kunna säga till när intervjun är klar! Idag fanns det många arbetssökande som satt alldeles för länge hos vissa av intervjuvarna och skapade lång kö samt irritation i leden.
Dessutom hade åtminstone ett av företagen skickat rekryterare som enbart hade till uppgift att samla in CV:n och gallra bort de minst passande arbetssökande d v s man hade egentligen inget för att man satt och pratade med ”rekryteraren”, för den som egentligen borde haft intresse av att träffa arbetssökande var inte alls på plats.

Vad händer när man äntligen kommer fram till rekryteraren?
Två gånger efter jag lämnat mitt CV (ena rekryteraren tittade t o m på det, den andre lade de snabbt i en hög för dagens CV utan att kika i det!) blev jag anmodad att titta in på rekryterarens hemsida efter lediga tjänster och även registrera mig där (varför sitter ni här om ni ändå bara vill ha internetbesök frågade jag mig), i två andra av fallen ville rekryterarna gå på lunch (det hade dragit ut på tiden p g a många intervjuer hos rekryterarna) eller hade kanske inbokade andra möten, så de samlade bara in CV:na från folket som stod i ”deras” kö … lite snopet som arbetssökande, när man hoppats på att få växla några ord så man blev ihågkommen …

Varför gick jag dit? Det kändes rätt oseriöst från rekryterarnas sida.

Jag tycker idén med denna sorts rekryteringsträff känns rätt, men det här var inte rätt!

• Lokalerna måste passa för ”kösystem”.
• Rekryterarna ska kunna hålla 3-5 minuters intervjuer med arbetssökande, längre tid är inte försvarbart vid denna typ av event.
• Rekryterarna ska inte avbryta och bara gå därifrån (oavsett tid) om de fortfarande har kö till dem. Rekryterarna skulle istället på ett smidigt sätt kunna avsluta med 3 minuters snabbintervjuer – det skulle se seriösare ut i alla fall och skulle ge oss arbetssökande en indikation på att rekryteraren i fråga åtminstone hade vanligt hederligt bondförnuft mellan öronen!

Nu har jag skällt så det fortfarande osar mellan raderna i dagens blogginlägg, men vi var många som blev besvikna på dagen och jag vill med detta spår på nätet ge uttryck för vad vi kände efter rekryteringsträffen, kanske läser någon med makt att förändra, detta inlägg och tar till sig återkopplingen.