Hur skriver man ett personligt brev till en allmänt hållen annons?

Idag blev jag uppmanad att skriva ett personligt brev till en omöjlig annons! Det var en annons där de sökte ALLT inom IT, hur ska man kunna vara ”personlig” om man inte vet hur man ska rikta det personliga brevet? Jag vet inte hur medvetna folk inom rekryteringsbranschen är – det gäller att vara någorlunda ”personliga” även från arbetsgivarens håll för att kunna åstadkomma ett personligt brev med meningsfullt innehåll när man är arbetssökande.

Att söka personal kan man nästan likställa med en shoppinglista. Om någon ska kunna handla något efter listan man skrivit så måste man vara tydlig! En otydlig arbetsbeskrivning skulle kunna jämställas med en shoppinglista i denna klass:
Jag skulle vilja laga en speciell maträtt! För denna maträtt ska du handla detta åt mig:
Kött,
Mejerivaror,
Kryddor,
Ris,
Grönsaker.
Om jag skulle se en sådan lista skulle jag inte kunna komma fram till vad personen ville få till för mix för att få sin speciella rätt!
Vad ska man ha för grund för att vara intressant för jobbet? (Vad är det egentligen för kött, ris och grönsaker som efterfrågas?)
Vilka speciella egenskaper/kunskaper är högst rankade? (Hur ska man krydda?)
Hur förväntas man utföra arbetet? (Från vilket kök kommer inspirationen till maträtten?)

I deras annons stod inte mycket mer utom en liknande shoppinglista som jag beskrivit ovan, detta är ett utdrag ur deras annons:
Vi söker just nu systemutvecklare/programmerare, exempel:
.Net utvecklare,
systemutvecklare web,
Sharepointutvecklare,
Java,
JBoss,
J2EE,
HTML,
Oracel,
SQL Server,
Data Warehouse,
C,
C++,
C#,
EPiServer,
Cognos,
Visual Basic.
DB2 m.m.
Sedan följer en del floskler som står i alla andra annonser:
Du ska ha minst fem års erfarenhet av liknande arbetsuppgifter,
högskoleexamen,
du talar och skriver flytande svenska och engelska.
Meriterande:
Tidigare konsulterfarenhet,
körkort,
spjutspetskompetens inom något område.
Personliga egenskaper:
du som söker ska vara glad och positiv,
noggrann,
stresstålig och kan hålla många bollar i luften,
har en väl utvecklad servicekänsla,
vill arbeta som konsult för kortare eller längre uppdrag.

Att allt sedan var uppräknat med en sak per rad gjorde ju att annonsen såg välformulerad ut om man bara tittar till storleken på den, men vad fick man veta om vad de egentligen sökte? Egentligen ingenting, för den var så allmänt hållen så de nästan hade kunnat låta bli att skriva den!

Jag undrar – hur sjutton skriver man ett personligt brev till en opersonlig annons? Är det inte lite upp till den presumtive arbetsgivaren att formulera sin annons på ett sådant sätt så man som arbetstagare kan lyfta fram de egenskaper man har som skulle passa för tjänsten? Visst skulle jag kunna skriva ett ”personligt brev” men det skulle ju knappast ha den effekt man vanligtvis vill åstadkomma med ett personligt brev p g a annonsens utformning!
Det var ett konsultbolag som skrivit annonsen, och då är det extra viktigt för de som söker arbete på deras annons att veta vad det är som gör precis deras bolag attraktivt, i deras annons fanns inte ett spår av någon sådan formulering och konsultbolag finns det många av – både bra och dåliga! Är det meningen att man ska Googla fram en uppfattning om företaget d v s man har då störst chans att kunna läsa det negativa?
Här hade företaget i fråga kunnat sälja in sig både hos mig och hos andra via annonsen de hade. Vi som läste annonsen hamnade kanske på olika företag i slutänden, men hade kommit ihåg företaget som något positivt och anlitat deras tjänster i framtiden.

Hade jag bara arbetat i ett eller två år så skulle jag säkert kunnat beskriva det jag lärt mig/gjort under de två åren i ett personligt brev, men har man en rejäl arbetslivserfarenhet så kan man trycka på de saker man har gjort som man tror är intressanta för arbetsgivaren istället för att skriva ner sin hela arbetshistoria som passar in under punkterna som stod i annonsen! I mitt CV står en hel del, så ett personligt brev till denna annons hade med stor sannolikhet inte tillfört det arbetsgivaren eventuellt önskade, men ett personligt möte istället för ett personligt brev hade troligen löst problemet! Den presumtive arbetsgivaren hade fått mitt CV vid ett tidigare tillfälle.

Det finns många tips på nätet om hur man skriver det personliga brevet, det lönar sig att Googla om man vill ha tjänsten!
För att skriva en bra platsannons krävs research, men lite övergripande hjälp finns även för det på nätet!

Rekryteringsträff på Arbetsförmedlingen

Idag var jag på en rekryteringsträff på Arbetsförmedlingen!
Det låter suveränt – arbetsförmedlingen tillhandahåller lokaler så arbetssökande/arbetslösa och arbetsgivare/rekryterare kan träffa varandra och knyta värdefulla kontakter som sedan förhoppningsvis utmynnar i att arbetsgivaren kan tillsatta en vakans och den arbetssökande får något givande arbete som denne är nöjd med!

Hur var det då?
Med risk för många minuspoäng om AF eller min framtida arbetsgivare hittar detta på webben – det var hemskt!
Lokalerna var inte utformade så denna typ av aktivitet skulle kunna genomföras på ett smidigt sätt – rekryterarna var utspridda i tre grupprum och köerna till dem kändes oändliga för att man inte lätt kunde överblicka vilken kö som ledde till rekryterarna. Kön i ett rum såg t ex ut att gå runt hela lokalen, men den bestod av tre separata köer till tre olika rekryterare, kön till ett annat rum var gemensam men såg ut att leda enbart till en rekryterare, vilket medförde att folk omedvetet ”smet förbi” hela kön och när de blev påtalade om deras misstag av irriterade medköande, så blev även ”smitarna” irriterade och gick i många fall ut ur lokalen (för att ställa sig i en annan kö eller för att gå hem?). Sedan anser jag att kötiden kan styras av rekryterarna – det är de som ska ha pondus nog att kunna säga till när intervjun är klar! Idag fanns det många arbetssökande som satt alldeles för länge hos vissa av intervjuvarna och skapade lång kö samt irritation i leden.
Dessutom hade åtminstone ett av företagen skickat rekryterare som enbart hade till uppgift att samla in CV:n och gallra bort de minst passande arbetssökande d v s man hade egentligen inget för att man satt och pratade med ”rekryteraren”, för den som egentligen borde haft intresse av att träffa arbetssökande var inte alls på plats.

Vad händer när man äntligen kommer fram till rekryteraren?
Två gånger efter jag lämnat mitt CV (ena rekryteraren tittade t o m på det, den andre lade de snabbt i en hög för dagens CV utan att kika i det!) blev jag anmodad att titta in på rekryterarens hemsida efter lediga tjänster och även registrera mig där (varför sitter ni här om ni ändå bara vill ha internetbesök frågade jag mig), i två andra av fallen ville rekryterarna gå på lunch (det hade dragit ut på tiden p g a många intervjuer hos rekryterarna) eller hade kanske inbokade andra möten, så de samlade bara in CV:na från folket som stod i ”deras” kö … lite snopet som arbetssökande, när man hoppats på att få växla några ord så man blev ihågkommen …

Varför gick jag dit? Det kändes rätt oseriöst från rekryterarnas sida.

Jag tycker idén med denna sorts rekryteringsträff känns rätt, men det här var inte rätt!

• Lokalerna måste passa för ”kösystem”.
• Rekryterarna ska kunna hålla 3-5 minuters intervjuer med arbetssökande, längre tid är inte försvarbart vid denna typ av event.
• Rekryterarna ska inte avbryta och bara gå därifrån (oavsett tid) om de fortfarande har kö till dem. Rekryterarna skulle istället på ett smidigt sätt kunna avsluta med 3 minuters snabbintervjuer – det skulle se seriösare ut i alla fall och skulle ge oss arbetssökande en indikation på att rekryteraren i fråga åtminstone hade vanligt hederligt bondförnuft mellan öronen!

Nu har jag skällt så det fortfarande osar mellan raderna i dagens blogginlägg, men vi var många som blev besvikna på dagen och jag vill med detta spår på nätet ge uttryck för vad vi kände efter rekryteringsträffen, kanske läser någon med makt att förändra, detta inlägg och tar till sig återkopplingen.